ninasofiaeklund

Alltså jag minns verkligen inte när jag var så här trött senast.
Man brukar ju ändå hålla sig vaken när man sitter och pratar med någon eller skriver sms.
Men icket.
Så fort jag satt mig ner i fikarummet under pauserna så höll jag på somna, tror faktiskt jag slumrade till lite ibland.
Kanske för att tidigare på lovet har inte precis min dygnsrytm varit den bästa.
Plus att jag var tvungen se Grey's Anatomy igår :p
Jaa, som ni förstår har jag jobbat, i Boliden på sjukhemmet.
Igår var jag där mellan 7-12 och sen igen 16-20.30.
Man känner verkligen hur hela dagen försvinner.
Tur att familjen skulle till stan och bowla precis då, så jag kunde följa och göra nå roligt ^^
Idag har jag kämpat mig genom dagen.
Usch.
Men, det är ju pengar, man får tänka så istället :)
Har fått säga lite hur jag  vill ha mitt schema i sommar.
Om det blir som hon skrev in idag blir det nästan en heltjänst jag får, fast inte gör det mig nå :)

Imorgon är det mormors begravning.
Varje gång jag tänker på det får jag en klump i magen.
Det känns hur drygt som helst.
Då är det på riktigt.

Alltså nya människor kan aldrig att betyda på samma sätt som de som man har ett förflutet med.
Eller okej, man ska aldrig säga aldrig, men generellt.
Jag är väldigt bra på att ständigt leta nya människor, för att man blir så glad, mår så bra, när man träffar någon ny trevlig filur att vara med.
Så är det.
Men efter ett tag är det inte lika fränt längre och man letar ännu en ny.
Right?
Däremot, när man träffar någon som man har ett "past" med, då blir det en helt annan sak.
Då kan man prata om förr och jämföra, och man får som en helt annan relation till varandra.
Me like.
Fast ändå så söker man sig alltid efter nytt folk, why?

Aj, såg att mina händer var inte fagra nu.
Ser ju nästan ut som gamlingarnas.
Torra och röd prickiga.
Grattis >.<